Jag har suttit och rensat bland gamla bilden och hittade bland annat dessa från varghänget på Kolmården, det kan ha varit 1995 eller 1996. Då var det bara tre vargar i hänget och det fungerade bra.
Det är sorglígt att de hade så många på senare år, det gick ju inte visde sig.

Det här är i alla fall en av de häftigaste upplevelserna jag har haft.
Det var mycket viktigt att låta vargarna bestämma och inte göra häftiga rörelser.
Så länge de hade koll så var det ingen fara.

Då dessa bilder är inskannade är inte bästa kvaliten på alla, men jag vill gärna dela med mig av det här minnet.

Läs hela inlägget »
Etiketter: vargar fotograf

Under hösten 2015 så jobbade jag som skolfotograf och det var väldigt spännande, stressigt, utmanande, roligt och lärorikt.

Skulle vilja fotografera mer sport, artisteri, dokumentärt, vimel, mingel mm.

 

Läs hela inlägget »

 

En mycket tidig och dimmig oktobermorgon fick jag syn på dessa underbara varelser som jag smög efter och lyckades komma rätt nära utan att bli upptäckt. Jag vill inte bli jagad av en älgmamma....

Läs hela inlägget »

Igår hade huvudstaden besök av en massa zombisar.

Ett stort tack alla härliga zombisar för att ni bjöd på er och poserade framför kameran.

Detta är från Vitabergsparken 15 augusti 2015.

OBS!
Dubbelklicka på första bilden så får du rätt storlek och kan sen bläddra med pilen till höger!
 

Läs hela inlägget »

Nu hittar du mig även på instagram

https://instagram.com/fotografankilindstrom/

Läs hela inlägget »
Förra helgen hade jag äran att få delta i en poseringsworkshop med Brigitte Grenfeldt Här kommer några bilder från den.

 
loading...
Läs hela inlägget »
Igår när jag hade varit och gjort ett fotojobb så passade jag på att se mig omkring i närområdet. Skulle vidare på middag senare på kvällen åt samma håll.
Jag har alltid försökt att göra mer av mina jobbresor än att åka från a till b och sen hem till a igen. Finns det tid och möjlighet så tar jag gärna en tur med kameran till okända mål.

Igår hamnade jag i en kohage med många fina växter och en drös med kossor. Jag pratar nästan alltid med de djur jag springer på. De tittade på mig nyfiket och undrade nog vad jag var för filur. När jag sen skulle gå tillbaka till bilen så började några kossor jogga fram mot mig. Jag hade sagt att jag skulle gå... Jag fortsatte att prata lite med dom när de kom fram till mig och sen gick jag. Jag kände att de följde efter och vände mig om. Då såg jag att alla kossorna följde med. När vi kom fram så räknade jag till 12 stycken. De såg väldigt snopna ut när jag gick ut ur hagen på en rist och de inte kunde följa med. Jag stod kvar och pratade med dom en stund innan jag åkte vidare på min utflyktsfärd.

 
Läs hela inlägget »
Ballongfärd 2011 Ballongfärd 2011

Vill gärna dela med mig av ett av de bästa äventyren jag gjort.

Jag har alltid drömt om att flyga luftballong, men min höjdrädlsa har hindrat mig. 2011 när jag skulle fylla 40 år så bara bestämde jag att nu är det dags. Jag önskade mig en ballongresa i present och det fick jag av mina goa vänner.

Någon vecka innan ballongflygningen så var jag till Kolmården. De har en linbana som åker över alla vilda djuren. Jag satte mig ensam i en korg och när jag tittade upp framför mig så tänkte jag:  Hur ska det här gå? Jag gjorde som jag alltid gjort i jobbiga situationer.  Jag pratade med mig själv och tog djupa andetag. Jag blundade, andades och puschade mig själv. Det var jätteläskigt, men jag ska ju åka luftballong och då måste jag ju bara klara det här, sa jag till mig själv. När jag var högst upp tänkte jag att det är nog högre med luftballong. Jag fortsatte att andas och kikade då och då. När korgen var vid djuren så var den lite längre ner och det kändes ok. Men jag var rätt svettig när jag åkt klart. Jag begav mig till delfinariet för att hinna se delfinshowen. När den var slut så tänkte jag att:  jag ska klara av ballongresan. Så jag tog mig tillbaka till linbanan och bestämde att nu måste jag titta hela tiden. Jag fortsatte att prata med mig själv, andades djupa andetag och det gick mycket lättare den här gången.  Jag kände att min stora dröm skulle gå i uppfylllse.

Någon vecka senare så var det dags. En helt otrolig känsla när jag stod i korgen tillsammans med ca 15 andra ballongflygare. När ballongen steg mot skyn så kändes det bara skönt och underbart. Inget magsug eller något, det var bara helt fantastiskt. Vi for över huvudstaden och även en bit utanför och över mitt hus. Det var häftigt.  En dag kommer jag att åka igen. Minst en gång till i livet vill jag uppleva denna härliga känsla av att sväva ovan jorden i en luftballong.  Här är ett litet urval av de bilder jag tog då.

Läs hela inlägget »
För ungefär en vecka sen så vi fick jag en ny bekantskap. Jag satt och hade picknik i det gröna och bara njöt av den sköna sommarkvällen.
Plötsligt så kom det en kråka promenerandes på vägen nedanför. Hen tittade upp på mig och traskade sedan runt mig i cirklar. Hen kom ganska nära och blev nog sugen på min kycklingklubba.  Jag  pratade med den och den tittade på mig. När jag ätit upp så kastade jag lite rester till kråkan som glatt satte näbben i kycklingbenet. Näbben blev så full att det inte gick in mer, men den tryckte in ännu mer. Då såg jag att de har som en liten kräva på halsen. Jag sa att snart kräks du om du fyller på mer. Grässtrån hade också kommit med. En bit till sen flög den upp i ett träd och spottade ut och åt upp.

Efter en sstund så kom hen tillbaka. Jag vet inte hur man ser skillnaden på en hona och en hanne. Den var ganska stor så jag döpte den till Kråkis. Kråkis tog nu och hackade i kycklingbenet så det knakade och åt upp de bitar som lossnade och gav sig inte förrän det var uppätet. 

Vi satt där och språkades, ja eller rättare jag språkade och den kråkade.  Kråkis var inte helt nöjd utan tog sig närmare mig för att kolla om det fanns något som jag gömt. Jag hade förkarat att det var slut, men blev tydligen inte trodd...  Det var bara kycklingpåsen kvar så doften sa något annat i dens näbb.

Jag gick och la soporna i bilen och när jag  kom tillbaka så satt Kråkis på min filt och såg väldigt förvånad ut. Jag försökte förklara att det faktiskt var slut, han tittade lite surt på mig.
Jag tog fram en banan och kastade en bit till kråkan. Då tittade han nästan förnärmat på mig som om Kråkis blev förnärmad. Som om den ville säga att jag är inte vegetarian din dummer...



Efter en stund så gick Kråkis sin väg, insåg till slut att det inte fanns mer. Och jag som trodde att jag hade fått en ny kompis...

 
Läs hela inlägget »